Hur fula är ens släktingar ibland egentligen?

Alltså jag struntar fullständigt i att alla människor kan läsa det här, det är väldigt privat men jag är alltid ärlig om det mesta i mitt liv här på bloggen. 

Visste ni att när jag väntade barn nummer två och gick ut med det offentligt så var det endast två av min mammas syskon sa grattis? Resten av mina släktingar gratulerade inte ens. (men att gå in och gilla restrerande bilder på min instagram hade dom mage till?) 

Trots att jag gick till vecka fjorton och det sedan slutade i att bebisen hade dött i magen så fick jag mer stöttning av okända människor än min egna släkt. Endast dessa två familjer från släkten som kunde gratulera innan visade omtanke när den hemska tragedin skedde. Och jag menar inte att det inte räcker, bara visar vilka jag ska utesluta i mitt liv helt enkelt och vilka jag vet är godhjärtade människor jag kan lita på. 

I min släkt är det 70% baktal, 20% lögner och de få 10% som är kvar består av kärlek. Så har det varit sedan barnsben.. 

Om ni träffar mig eller redan känner mig så vet ni att jag är den mest ärligaste och lojalaste människan någonsin. Jag har blivit uppväxt på lögner, svek och bara ren bullshit och det är INGET jag vill Nathalie ska ha med att göra över huvud taget. Så kom inte och smöra för mig, jag väljer med GOTT samvete att plocka ut människor ur mitt liv som spelpjäser. Ingen big deal för mig, lever hellre ensam. 

Syftet med detta inlägg är ingenting faktiskt, mer än att jag vet att alla i min släkt läser min blogg och är så jävla nyfikna på mitt liv och jag vet så väl att detta kommer få dom en tankeställare.

Det är skönt att lätta på hjärtat känner jag, puss och kram 😉