Känslor 

Nathalie får vara med farfar ibland när vi är i huset och håller på. Vi är bara borta några timmar men när jag möter henne i dörren så antingen brister hon ut i gråt eller i skratt. Det blir så mycket känslor för henne så hon vet inte riktigt hur hon ska reagera. Skrattar för att hon är överlycklig att se mig men gråter för att hon är rädd att jag ska gå igen.  Hon är iallafall 1,5 år nu och förstår att vi ska åka bil till affären som jag brukar säga, vet att vi kommer tillbaka. Men hon vill aldrig skiljas från mig, och det vill inte jag från henne heller men det är bra att vara ifrån varandra ett tag. Hon klarar sig utan mamma ett tag och det är nyttigt.